Djungeläventyr
På vägen hem från Koh Lipe hoppade jag av speedbåten på Koh Tarutao. Ön är en nationalpark och en riktig Robisonö. Tydligen har faktiskt amerikanska versionen av "Expedition Robinson" spelats in på Koh Tarutao!
Det är verkligen inte många turister som har letat sig fram till denna ön. Under min vistelse på ca 4 timmar såg jag högst 20 personer och det inkluderar thailändarna som jobbar där.
Jag visste inte mycket mer än att det var en nationalpark och att det såg väldigt fint ut när jag passerade ön första gången på väg till Koh Lipe. Och det var nog tur att jag inte visste så mycket, i alla fall inte vad gäller djurlivet då jag nu i efterhand googlade fram att Koh Tarutao är en av Thailands ormrikaste platser med bland annat polare som Kungskobran och Pytonormen..!
Lyckligt ovetande hyrde jag en cykel för 100 bath och begav mig ut i djungeln! Snubben som jag hyrde av verkade inte särskilt entusiastisk och kläckte ur sig -"Al you plegnant?" Eeeh Va?! -"Al you plegnant?" Nej?!? -"Thel al many hills, up and down." Hade jag vart gravid hade jag väl inte begett mig ensam ut i djungeln på en cykel i 30 graders värme?!! Hur svårt kan det va att jobba på en cykeluthyrning och tveka med att hyra ut cyklarna??
Hur som helst fick jag mig en cykel tillslut och jag måste erkänna att han visste vad han snackade om när han varnade om de branta backarna...
Svetten rann!
Men hur häftigt som helst!! Jag, en cykel och en djungel.
Efter att ha kämpat mig upp för den värsta backen (som så klart var ännu värre från andra hållet) fick jag se en vy som är värd mycket för att få se.
Absolut tystnad. Men samtidigt så mycket ljud. Fåglarna lät stundvis som ett brandlarm.
Att se apor hoppa bland träden i det vilda hör inte till vanligheterna för mig men jag träffade nog på ett 10-tal apor under min cykelfärd! Kanske inte tidernas bästa kort, men om ni kollar noga ser ni dem i mitten på bilden =)
En liten avfartsstig ledde till en strand. Inte en människa så långt ögat nådde. Den känslan är obeskrivlig.
Tyvärr låg det massa skräp på stranden. Alltifrån gamla skor till plasttdunkar, glasflaskor och fisknät. Enligt strikta skyltar är det strängt förbjudet att skräpa ner. Man förväntar sig inte att hitta en sophög som ingen verkar bry sig om på en annars fantastisk strand när man ändå betalar en avgift på 200 thb för att få stiga i land på ön.
Min djungelfärd blev inte så lång, men väl en upplevelse. Faktum är att jag blev faktiskt lite skraj och vände när jag såg mer och mer av en lite oroväckande stor dynga på vägen...
Välbehållen men slut i kroppen efter mördarbackarna satte jag mig på vad som verkade vara öns enda restaurang och åt en välförtjänt kokosgryta med kyckling! Sedan lade jag mig på den här gungan och njöt av livet.
xx
Det är verkligen inte många turister som har letat sig fram till denna ön. Under min vistelse på ca 4 timmar såg jag högst 20 personer och det inkluderar thailändarna som jobbar där.
Jag visste inte mycket mer än att det var en nationalpark och att det såg väldigt fint ut när jag passerade ön första gången på väg till Koh Lipe. Och det var nog tur att jag inte visste så mycket, i alla fall inte vad gäller djurlivet då jag nu i efterhand googlade fram att Koh Tarutao är en av Thailands ormrikaste platser med bland annat polare som Kungskobran och Pytonormen..!
Lyckligt ovetande hyrde jag en cykel för 100 bath och begav mig ut i djungeln! Snubben som jag hyrde av verkade inte särskilt entusiastisk och kläckte ur sig -"Al you plegnant?" Eeeh Va?! -"Al you plegnant?" Nej?!? -"Thel al many hills, up and down." Hade jag vart gravid hade jag väl inte begett mig ensam ut i djungeln på en cykel i 30 graders värme?!! Hur svårt kan det va att jobba på en cykeluthyrning och tveka med att hyra ut cyklarna??
Hur som helst fick jag mig en cykel tillslut och jag måste erkänna att han visste vad han snackade om när han varnade om de branta backarna...
Svetten rann!
Men hur häftigt som helst!! Jag, en cykel och en djungel.
Efter att ha kämpat mig upp för den värsta backen (som så klart var ännu värre från andra hållet) fick jag se en vy som är värd mycket för att få se.
Absolut tystnad. Men samtidigt så mycket ljud. Fåglarna lät stundvis som ett brandlarm.
Att se apor hoppa bland träden i det vilda hör inte till vanligheterna för mig men jag träffade nog på ett 10-tal apor under min cykelfärd! Kanske inte tidernas bästa kort, men om ni kollar noga ser ni dem i mitten på bilden =)
En liten avfartsstig ledde till en strand. Inte en människa så långt ögat nådde. Den känslan är obeskrivlig.
Tyvärr låg det massa skräp på stranden. Alltifrån gamla skor till plasttdunkar, glasflaskor och fisknät. Enligt strikta skyltar är det strängt förbjudet att skräpa ner. Man förväntar sig inte att hitta en sophög som ingen verkar bry sig om på en annars fantastisk strand när man ändå betalar en avgift på 200 thb för att få stiga i land på ön.
Min djungelfärd blev inte så lång, men väl en upplevelse. Faktum är att jag blev faktiskt lite skraj och vände när jag såg mer och mer av en lite oroväckande stor dynga på vägen...
Välbehållen men slut i kroppen efter mördarbackarna satte jag mig på vad som verkade vara öns enda restaurang och åt en välförtjänt kokosgryta med kyckling! Sedan lade jag mig på den här gungan och njöt av livet.
xx
Kommentarer
Postat av: Gary
fantastiska berättelser och bilder!!
sköt om dig.. x
Trackback
