Dryg, drygare, drygast!

De flesta gäster som kommer in på Byttan är oftast väldigt trevliga. Men det finns undantag.

I lördags kom en dryg kärring in på Byttan med antagligen sitt barnbarn: 

-Hej, två lunchmenyer grillkyckling. 
-Visst, något att dricka till?
-Vad kostar ett glas vin? 
-65 kronor. 
-(mutter) Det är ju en skam..! Men det är väl inte du som sätter priserna..?? 
-Eh..? nej... 
-Jaja, det får bli ett glas ändå. Och ett glas vatten till lilltjejen...
 
(jag börjar hälla vitt för det va det jag uppfattade att hon ville ha) 

-NEJ! Rött ska det va!!! 
-Oh, förlåt. Då tar vi ett nytt glas.. Besticken tar ni i lådan här på baren. 
-(DJUP suck). Och vattnet? 
-Det är bara att ta för sig själv här av isvattnet. 
-(DJUP suck). 

20 minuter senare. Kärringen frågar efter en tandpetare. Jag gör ett tappert försök att leta upp en för att inte få henne på ännu sämre humör... Sen frågar jag: 

-Smakade maten bra?
-Eh, Nej. Det gjorde den inte. 
-Nähe..? Var det något speciellt som... 
-Nej, det va inte gott. 
-Nähe... (Vad gör man liksom..??!) 

Hon går och sätter sig igen. Två minuter senare. Tanten vänder sig om och säger motvilligt med ett falskt leende på läpparna:

-Lilltjejen tyckte det va gott i alla fall. Det var ju huvudsaken. 
(Tur för dig då kärring, hoppas du inte kommer tillbaka) 

Såna människor borde ju inte gå på restaurang. Laga din egen mat!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0